När energin tog slut

Hej fina ni. Som ni märker ekar det lite tomt här. Än hur mycket jag vill kika in här, säga hej, inspirera, blogga om vår vardag, höra hur ni har det osv så tar det bara stopp.

Och eftersom att jag ändå bloggat rätt länge och haft/har en massa fina läsare vill jag ju gärna meddela er varför.

Jag har helt enkelt inte orkat, inte hittat orken att sätta mig ner och skriva ett par rader. Inte ens orkat ta ett enda foto med kameran sen vi var på mumindalen, (bortsätt de två sensate inläggen då) bara en o en annan mobilbild ibland för att lappa igen tomrummet.  Jag vet att jag nämnt att det senaste året varit kaos. Ända sedan O blev sjuk. Och det är det som är orsaken. Orken, kraften den försvann. Faktorn var ju såklart inte att hon blev sjuk, utan slutliga droppen i bägaren som fick allt att rinna över. Att stå där på kanten och vara på god väg att tippa över kanten. Eller ja, det känns faktiskt som att jag tippade över kanten men hann ta tag i den och bara har biten att kravla mig upp för kvar.

Och på den biten känner jag att jag nu är på god väg, att ta mig upp igen. Med små steg varje dag, mot en bättre, stabilare vardag. Sen början av året har jag bl.a. kämpat med utmattnings-symptom, bättre dagar och sämre. En salig-rörig blandning.

DSC_7974.jpg

Idag har jag redan nått så långt att jag kan känna en tacksamhet över denna erfarenhet, för allt den lärt mig, och hur medveten den gjort mig. Det gör också att jag kan känna mig mycket gladare än jag varit på länge. Så mycket tacksammare och faktiskt snäppet lyckligare. Jag har lärt mig att njuta av det lilla som aldrig förr varit så självklar. Trots att oron, ångesten, dålig nattsömn och massa annat ännu hänger i släptåg. Jag är glad att jag hann dra i bromsen i tid. Dock tar det tid att bygga upp igen, precis som det tar tid att bryta ner. Och trots glädjen jag kan känna nu har jag en hel bit kvar att gå, att bena av och plåstra om. Men det får ta tid, sålänge det går i rätt riktning.

Jag är ingen som gärna delar med sig av privata saker och problem. Men jag kände ändå att jag vill ge er en förklaring (denna sida handlar ju ändå om Familjeliv och vardag). Skriva av mig och bryta koden ”Fake it until you make it”, – Att tillåta sig vara svag är egentligen att vara strak, och det man ibland kan tro att stark är, visar sig ibland vara det svagaste.

Så nu vet ni. Just nu gäller det att prioritera mindre av sånt man gillar och bena ut sånt som har större betydelse för att man ska få må bra. Bloggen kommer inte längre prioriteras bort, men kommer kika in när jag känner att jag har lust och ork. Kanske redan imorgon, eller så först nästa månad. Dagarna får utvisa.

Nu skall jag ut i solen med en kopp TE. Att fånga dagen & stunden har visat sig va den bästa medicinen. Och att tillåta sig själv bara vara.

Skön helg fina ni!

10 reaktioner på ”När energin tog slut

  1. Kloka ord du skriver! Så skönt att du kan vara öppen. Det gör också att du får mer förståelse och stöd. Fasaden har jag själv sedan länge struntat i. Det är så befriande att vara ärlig med hur man mår! Du är inte ensam ska du veta. Kram!❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s