En Treåring

Igår var det dags att fira mellantjejen med pompa och ståt. Hon blev nämligen tre år, den lilla guldlocken ♡

Vi kan ju skippa snacket om huuuur snabbt tiden går, för det vet vi alla, och speciellt vi som har barn – de är ju liksom ett levande bevis på det.

DSC_7432.jpg

Tre år har gått sen jag stod gråtande där i hissen påväg ner till barnavdelningen för att hälsa på henne. Allt startade bra efter förlossningen, jag fick upp henne på bröstet, påbörjade amningen osv. men plötsligt hade de fört henne ner till barnavdelning utan att säga nått destomer till oss. Fatta vilken chock. – Ni får gå ner och hälsa på henne. Utan destomer förklaring. Vad gör hon där? Är hon sjuk? Vad är fel med vår bebis? En miljon tankar snurrade i mitt huvud. Där låg hon i en liten plastig säng, med sladdar här och där och en maskin som tjöt. Och en mamma som tjöt.

Jag önskar i efterhand att personalen hade informerat om läget, att det inte är nån fara, att de kunde ha följt med ner och förklarat. Föräldrarna kom och hälsade på, och där fick de kika på henne bakom glaset, allt såg så mer bedrövligt ut än det egentligen var. Allt kändes så jobbigt. Mest jobbigt över att inte veta något, att ingen förklarade. Att ha utkämpat värsta maratonloppet och sen bli snuvad på sin seger. Att min trötta mammahjärna spelade upp alla olika skräck scenarier. Att ingen förklarade. Att hon fick ligga ensam, nykommen till världen, utan värmen och doften av sin mamma.

Hon blev ordinerad antibiotika och sen fick hon ganska snabbt komma upp till BB igen. Men ens en natt utan sin nyförlösta baby är jobbig nog. Hon piggnade till sig snabbt. Men vid hemfärd steg bilirubinvärdet och hon hamnade i ljusterapi. Där låg hon i blåljus i egen säng, och fick bara komma upp småsmå stunder på bröstet när hon skulle äta. Hennes stackars små fötter var håliga efter alla blodprov. En vecka spenderade vi på BB.

Sen har livet rullat på, i en härlig berg och dalbana. Glädje- o lyckomoment, gråt och skrik från både mamma och bebis, lycka o kärlek kryddat med trots. Och nu är hon TRE år. Så stor och förståndig, till viss mån självständig och så full av bus. Förgyller vår vardag och sprider en massa glädje. ♡

Så tacksam över att få va just hennes mamma.

DSC_7428.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s