Vill inte släppa taget om bebistiden

För ett par dagar sen lyfte vi in spjälsängen till flickornas rum och i natt är det premiärtur för Baby O att sova i den + eget rum! Hittills har hon sovit ganska 50/50 i sin lilla säng som morfar byggt henne (tyvärr för liten nu:( ) och i vagnen (p.g.a. att hon varit så mycket sjuk = enkelt att vagga på natten + att vi fått upp huvudänden enkelt där.).

Nu har hon skjutit en del på längden och kommit upp till 70cm, och växt ur sina tidigare sovplatser. Så nu står spjälsängen på sin plats, ren och mysigt bäddad. ♡

DSC_5323

Vi har en lyckanstur som får ha en baby som sover om nätterna (mer eller mindre) så jag tvivlar inte över hur det skall gå om nätterna. Men den delen jag har mest svårt med är att ha henne i eget rum. Jag har blivit lite bebig (ja ni fattar, motsatsen till mammig) den senaste tiden och kunde gott ha henne mellan oss varje natt. Att ha henne att sova på min arm är det bästa jag vet. Att vakna tätt intill henne, snusa på henne, hålla hennes lilla hand och få pussa obegränsat på det mjuka håret. Det är lycka det.

Så vi får se, kanske flyttar jag med tiden in spjälsängen tillbaka till vårt rum för att få ha henne lite närmare ännu en tid. ; ) Bebistiden går så rackarns fort, och just nu försöker jag bara njuta av den! Känns som man kan känna hur den glider ur armarna medan jag med all kraft försöker hålla kvar den..DSC_5327

6 reaktioner på ”Vill inte släppa taget om bebistiden

  1. Precis så känner jag också! Vi ska så småningom börja tömma och göra i ordning dotterns blivande rum, så hon kanske till sommaren får flytta till eget rum. Längtar så efter att ”få tillbaka” vårt sovrum – mer utrymme när spjälsängen försvinner ur vårt trånga sovrum, att kunna ha lampan på och läsa när man går och lägger sig eller är vaken på natten och inte kan sova och att kunna ligga och prata och inte viska när vi går och lägger oss och vaknar på morgonen utan att hon störs och vaknar. Men samtidigt har jag inget emot att ha henne i samma rum, det är så mysigt att kunna gå upp och kika på henne när hon sover, och så har man koll på vad hon sysslar med på nätterna och morgonen när hon vaknar. Hittar hon inte tutten är det så enkelt att bara stiga upp och gå en halvmeter till hennes säng och ge den än att gå till ett annat rum. Men babytiden är så försvinnande kort att man verkligen vill försöka hålla kvar den så länge dom möjligt!

    Gilla

  2. Jag känner också så! Funderade för någon dag sedan om att sluta amma, men jag vill inte, för det betyder ju att hon inte är någon bebis mera! Ett år om bara två månader?! Vah? Nääää…. Jag vet inte om jag går med på det?!

    Gilla

  3. Absolut inget illa ment, men varför flytta ut barnen så snabbt ur sovrummet? Speciellt om man vill ha dem kvar? 🙂 Vi har fortfarande både vår 5-åring och vår 2-åring kvar i vårt sovrum, mest pga utrymmesbrist. 5-åringen skulle själv vilja ha eget rum nu, men 2-åringen sover fortfarande största delen av natten tätt intill mig. De är små så kort stund, så jag vill gärna ha dem nära 🙂
    Och som sagt, vill absolut inte döma, alla gör som man själv vill och som känns bäst! Undrar bara av uppriktig nyfikenhet 🙂

    Gilla

    1. Ja, alltså jag har nog inget vettigt svar till det, annat än att det kan va skönt ibland att få lite lugnare nätter och få sitt ”egna” rum tillbaka! 🙂 Gillar såklart att ha dem nära men störs så mycket på nätterna av att nån ligger o tränger mellan oss eller i fotändan fastän det också är hur mysigt som helst ibland. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s